H A N N A

Alla som känner mig vet ju att i år fyller jag 25. Vilket för mig känns ganska stort.. inte åldern i sig kanske men jag börjar in se att jag är "vuxen" nu. Att jag faktiskt blir äldre.. Man tittar på alla runt om kring sig och tycker att alla blir bara äldre och själv så står man kvar och tror att man bara är 16 ännu. Men den matematiken går ju inte riktigt ihop.. Mina småbröder har vuxit om mig, nyss sprang dom runt i blöjor och gjorde allt för att förpesta ens tillvaro.Nu är man glad dom få stunder man får träffa dom! Jag är glad över att dom gör sina små besök hit till mig med jämna mellanrum för att visa att dom lever och att jag faktiskt inte kan ha varit en så jävla hemsk syster när dom ändå vill besöka mig och dela med sig av deras liv. Nu sitter vi ju inte och snackar allvar varjegång dom är hit men att dom kommer betyder oerhört mycket för mig.

 

Mina kusiner växer upp och i dom yngre åren så har man märkt av åldersskillnaden på många sätt idag kan man många gånger tro att dom är äldre än mig och dom fortsätter att facinera mig med deras förmåga att veta allt jag inte vet.

 

Fördelen med att ha så unga föräldrar som jag har är att dom inte ens känns gammla ännu, och förhoppningsvis så får dom fortsätta att vara friska och finnas i mitt liv i många många år till! Far och mor föräldrarna mina finns kvar och som ser ut som dom alltid har gjort och det är som jag har sagt åt många som säger att dom avundas mig som får ha kvar alla i livet att det är både på gott och ont, det låter kanske sinnessjukt men ibland önskar jag att jag aldrig hade träffat dom för då hade jag aldrig saknat dom och jag hade sluppit den smärtan som kommer den dagen dom inte finns mer. Medans jag samtidigt känner mig lyckligt lottad som får ha kvar alla i livet och lära känna dom utan och innan, dom får se mig och mina barn växa upp! Jag har fortfarande Farmor och mormors trygga famn att krypa upp i när livet känns tungt, jag har dom att ringa när jag behäver råd om blommor,matlagning eller tvätt... Dom ger mig chansen att fånga upp mycket av deras vanor och traditioner. För vem kan man älska mer än dom som sett till att du får chansen att leva och växa upp i en värld som dom och deras föräldrar har byggt upp åt oss!?

 

Att jag i år fyller 25 känns sjukt, för någonstans har jag inte riktigt hajjat ännu att jag är vuxen, jag är mamma.. Jag har en familj,vi bor i ett hus med två sjukt härliga barn.. Är det inte ganska märkligt hur livet kan bli?

Visserligen var det väl det här man drömde om innan den tiden kom men jag tycker det var nyss jag hoppade hage ute på skolgården,skickade lappar mellan bänkarna i skolan, sydde grytlappar på slöjdlektionen och surade ihop för att jag fick göra om matteprovet. När jag började gymnasiet så kände jag mig såååå stor och huxflux var det dags för studenten.. Efter studenten så är allt som ett stort svart hål.. vad hände sen?! Jag vet inte men någonstans mellan 19 och 25 försvinner åren.. så egentligen kan man se det som så.. när du fyller 19 så kan du lika gärna säga att du är 25 för vad som händer där i mellan är att du blir vuxen och du märker inte ens av det! okej.. ska erkänna det.. jag har lite åldersnojja.. jag blir gammal på riktigt nu.. 5 år till så är jag 30! och när man fyller 30 då blir man tråkig! och försöker man ha kul så räknas man till en sån där som aldrig växer upp och man själv alltid har kallat för en förvuxenfjortis.. och efter att man har fyllt 30 då jävlar går det undan.. poff! så har 10 år till gått och du är 40..50..60..70..80..och någonstans mellan 80 och 90 skulle jag tippa på att du dör.. haha ja herregud snacka om jobbigt att fylla år..

 

nej nu göra nå kul innan jag blir för gammal och går in i den berömda livskrisen!

hej så länge