Lördag = 1 vecka hemma
Idag har det gått 1 hel vecka sen vi kom hem och det känns fortfarande som igår.
Frågorna om hur det känns att vara mamma haglar in hela tiden och jag svarar som jag gjort hela tiden, det har nog inte riktigt gått in ännu, känns som att jag svävar runt på små rosa fluffiga moln hela tiden, jag tittar på henne hur många gånger som hellst varje dag och ibland blir jag sittandes och bara försöker förstå att hon faktiskt är min dotter... Att jag faktiskt har blivit mamma Hanna! Hon är min, den där perfekta lilla saken som skiter och rapar högre än en fullvuxen karl och knorrar när hon ska äta.. Hon den där lilla lilla flickan som har världens vackraste ansikte, dom där söta små händerna och perfekta tårna, hon är min!
Undrar just när jag verkligen ska förstå det?
Känns helt sjukt att hon redan är en vecka gammal,här hemma springer dagarna förbi och det känns som att man hade behövt minst 24 timmar till på ett dygn. Man försöker lära känna henne och jag kan inte annat än le när jag tänker på att jag kommer få lära känna henne varje ny dag i resten av våra liv. Undrar vad hon kommer ha för intressen, vilken kommer hennes favoritfärg att vara, vad kommer skrämma henne... ja allt sånt där.. skumt eller hur?! Man tittar på henne och man önskar man kunde se till att hon aldrig behöver bli sårad,skadad eller fara illa på något vis,det enda jag kan lova henne är att finnas där för henne som stöd när det händer.. Jag har på något underligt vis blivit den där jävla mjukisen som jag så kaxigt sa att jag aldrig skulle bli.. ett annat ord är tydligen hönsmamma ;) Herregud! Flickan är 1 Vecka gammal och jag håller redan på att gå ur linningen! haha ja herregud jag säger då bara det.
Nu mina vänner tänkte jag att jag skulle försöka baka lite, men antar att grynet börjar knorra när jag just har börjat.. bara för att hon kan :P
Kommentarer
Trackback
