H A N N A

Första julen som vi hade dom båda och vi bestämde oss för att ta in en julgran var julen mardrömmslik! Wilma som bara var en liten unge då hade skit lajban med granen...(trodde vi) Vi satte upp granen ganska tidigt de året och såklart på kvällen.. Hampus som självklart var med överallt där jag var låg under granen och granskade mitt arbete. Han nosade lite på julgranskulorna som åkte fram och provsmakade lite på glittret, men de var egentligen ingen big deal för hans del. Wilma for runt som en vettvilling i hela huset och terroriserade tomtarna som var uppsatta lite här och där, jag tror inte ens hon uppmärksammade att grannen var på plats. Kvällen gick och granen fick stå orörd *peppar peppar!* Hampus svansade runt där hemma efter mig som vanligt och vi kokade oss te och gick upp på vindan. Medans vi myser i soffan så här jag världens smäll och självklart är första tanken: "jaha, där for granen" MEN jag gick ner och nej de var inte granen..Det var Wilma som hade sett till att veva ner en tomtejävel från fönsterbrädan:)  jag satte tillbaka tomten och tog med mig wilma under armen och gickupp till Hampus igen. Kvällen flöt på och katterna lät bli granen. minns att jag tänkte något i stil med  "förvånansvärt att katterna låtit bli granen då kan vi ju faktiskt ha den uppe" kvällen gick och jag gick och la mig, pappa donade väl på i källaren som vanligt. Jag minns bara smällen/braket/kaoset som uppstod någongång under natten.. yrvaken flög jag upp för att kolla vad de var, trodde pappsen var i källaren ännu och gick ner.. men när jag kommit ner för vindstrappan så är min första syn... mmm.. just de WILMA som hänger i granenstopp medans den står tippad mot köksbordet. jag går fram för att ta ner henne och gormar på henne att hon ärotroligt fjantig som bara måååååste klättra i granen.. Men till min stor förvåning när jag ställt upp granen igen och sätter tillbaka kulorna som ramlat av så ser jag även HAMPUS! inlindad i granens julbelysning.. Jag trodde ärligt talat han skulle ge fan i granen, jag menar han var en utekatt och såg träd hela tiden, han borde väl ändå fatta att den där plastgranen inte är nått att hänga i.. men icket! där låg han.. intrasslad och grinig. Tog lös honom och schasade i väg dom innan ja gick upp och la mig.. på morgonen när jag kom ner igen.. vad tror ni jag såg? en gran som var totalt demolerad.. inte en enda julkula var hel. glittret låg i hela köket och hallen och hampus låg nöjd mitt i granröran.. Snacka om att kattskrället var nöjd över att ha dödat granen. Från den julen hade vi ingen julgran nå mer... nu kan vi, för hampus inte finns kvar, wilma ger blanka tusan i trädet, kan väl boxa på nån kula då och då men de är väl helt okej..

Här har ni Hampus i egen hög person:) älskade lilla varelse! <3

och här har ni lilla Wilma:) fy tusan så goo hon är! <3