H A N N A

Jag har mina fel och brister, jag är inte bättre eller sämre än någon annan.. Idag kom de en sån där känslanär jag stod på jobbet.. En sån där obehagskänsla.. Jag kände mig så fruktansvärt sviken.. Men frågan är VARFÖR?  Jag släppte känslan och fortsatte leka med barnen och glömde snabbt av den känslan.. sen helt plötsligt dök en viss Mr upp i mitt huvud, från ingenstans.. jag kunde inte släppa honom ur tankarna fast jag försökte..  och vet ni? i samma veva som jag satt där på golvet och lekte så hörde jag att det plingade till i min telefon.. Gissa vem de var?!:D  Jag log lite för mig själv när jag kollade vem de var ifrån, jag blev verkligen JÄTTE glad.. Har inte känt sån där uppriktig glädje på länge. Nu kändes de ärligt talat som att regnet upphörde och solen sken upp allting.. HUR kunde han veta att jag behövde bara några få ord av honom? Skummt eller hur?!:) men nu ska jag öppna upp mig på ett ovanligt sätt för  er mina kära läsare.. :P Men gör det inte till en vanesak.. ibland glimtar jag till jag vet ;)

Hur som hellst.. denna kille då. Han är som jag försökte förklara innan lite utöver det vanliga.. Jag tycker om honom,men jag bara måste våga erkänna det för mig själv först.. Fick en fråga här för någon dag sen om jag var kär.. eller iaf förälskad, jag bara tittade på personen som undrade och skrattade.. till svar kom det: "KÄR?! haha nej verkligen inte, de pirrar inte ens liite i magen! de här är inte likt mig.. jag orkar inte ens förvänta mig något!" Och nej de är så jävla sant.. Jag orkar inte förvänta mignågot det som händer det händer.. mitt största frågentecken just nu är väl egenligen.. VAD har han som jag behöver? Jag menar jag har vant mig vid att vara ensam. VARFÖR ska han finnas i mitt liv, jag har ju mina vänner.. så jag kom fram till en väldigt förnuftig sak.. haha jaaaa... jag har börjat resonera väääldigt mycket med mig själv numera. Han har ingenting jag behöver mer än möjligtvis den där starka trygga axeln jag kan luta mig mot när allt känns tungt. Och varför han bör finnas i mitt liv är just för att jag behöver någon som håller mig i schakt..  Den stora frågan är nu bara OM jag är beredd på att släppa efter och släppa in honom i mitt liv OCH är verkligen HAN beredd på att fånga upp mig när jag faller för honom?  Som jag läste för inte så länge sen.. " få aldrig en tjej att falla för dig om du inte är beredd på att fånga henne" och de är så jävla sant..  Jag önskar bara att jag hade kommit på något bra sätt att säga allt detta till honom på.. men på ett lite smidigare sätt.. och utan nå dubbla budskap... haha jag har ju alltid en förmåga att tjorva till allt jag säger och gör.. så nån måtta får de allt bra vara.

---

nu när vi ändå är inne på deeptalk.. Vill ni kanske höra om mitt måeende? har ju inte direkt prata om de som senaste månaderna..

Jag måste börja med att säga.. Jag tror de vände rejält i Juni.. Slutet av Maj månad var en fruktansvärt jobbig tid för mig på alla plan.. även om jag började få rät sida på mitt liv så fanns de en helmassa annat som gjorde allting lite mer komplicerat. Två personen som betyder allt för mig var med om en olycka som jag tog väldigt hårt! ( ingen fara dom mår bra och nej jag tänker inte gå in mer på de). I samma veva med deras olycka så ringde en annan godvän till mig och bad mig packa min väska för vi skulle resa genom landet. NEr till hennes familj, då hennes mormor hamnade på sjukhus, Vistelsen där nere var verkligen toppen bra förutom all oro som fanns i kroppen genom alla sjukhusvistelser och liknande.. Hur som hellst.. jag hann bara komma hem från den trippen  och o princip packa om.. sen bar det av ner till uppsala och mina farbröder med familjer. Min Lillkusin Linus skulle ta studenten och vi for ner, där var jag nästan 2 veckor och vet ni vad dom två veckorna gjorde med mig?! Dom fick mig att må super! Det var verkligen som att komma hem!:D  När jag sen for upp igen till vårat kära norrland så var jag som en helt ny människa.. Jag till och med kände de själv. Att lite upplandsluft kan vara så bra för själen! Jag jan vara hemma ca en och en halv månad innan nästa bakslag drabbade mig..

Vad som hände vet jag inte om jag törs berätta för er.. En dag kommer det.. jag bara måste få samla ihop det och skriva ner de på bästa sätt, för att inte uttrycka mig allt för klumpigt och ja ni vet.. men tro mig det kommer, jag bearbetar det fortfarande.. hur som hellst, efter den händelsen fick jag veta att en av mina bästa vänner mist sin pappa.. det var sjukt hemskt och jag önskar jag hade kunnat bära iaf hälften av hennes smärta.Jag beklagar verkligen min älskade skatt! Efter hans begravning, har det *peppar peppar* varit lugnt och det hoppas jag förblir lugnt  ett bra tag framöver!

Slutsattsen vi kan dra av mitt mående.. Jag mår så bra man kan må med tanke på alla omständigheter, men de är första gången på riiiiiktigt länge som jag ärligt kan säga att jag ändå MÅR BRA!:D

nu en film.. blev mycket skriva nu! tjing