Ett stycke trygghet...
... dom säger att man faktiskt en dag hittar han den där rätta.. och jag har sagt det jag vill hitta honom, min Mr.Right, om jag inte vore så satans trög så kanske jag skulle inse att han faktiskt finns? Att han faktiskt senast i dag berättade för mig såna där saker som man bara säger till någon som man faktiskt tycker om.. Han kan konsten att säga varenda litet ord rätt, så där så man blir helt till sig och smälter så där jäääätte mycket. Jag har suttit i en situation just där jag har visat mig svag, där jag sagt vad jag tycker, vad jag känner och vad jag tänker.. vet ni hur fruktansvärt det är för att vara en jag?! Det är sånt jag absolut INTE gör! Jag menar jag är inte den som direkt kör med ett erkännande förens jag vet vad personen i fråga egentligen känner, men på nå konstigt vänster så bara hände det.. och jag vill inte falla dit igen.. eller alltså känslan är ju underbar men jag vill verkligen inte visa mig svag! och jag vill verkligen inte blir krossad i tusen bitar.. alla ni som känner mig vet ju hur jag fungerar.. tyvär..
Men inte att förglömma.. den där famnen som jag skriver om i rubriken.. kan de vara så att jag kanske har hittat den på riktigt nu? hur vet man att det är på riktigt förresten?
Idag är en sån där dag då jag vaknade upp med världens jobbigaste känsla i bröstet, men de jag inte visste var att innan den här dagen var slut så skulle den känslan övergå till ett smile som satt som fast klistrat..
Idag blev det inget jävla lingon plockande.. mamma tyckte att det skulle städas här i stället.. så hon städade och jag tittade på:D haha jaaa okej jag bakade en kladdkaka.. mammas beställning och sen surrade vi ju en heeeel del också, men mysigt var det helt klart!
nu tänkte jag minsan vara social med en av dom bästa på MSN och sen kika en film och bara njuta och vara nöjd med mitt liv för idag :)
Kommentarer
Trackback
