H A N N A

Jag vet det låter hemskt, men det fanns faktiskt en tid och den har jag skrivit om i tidigare inlägg..

När mitt liv var som allra mörkast och allt var som mest skit, när jag trodde att det inte kunde bli värre men ändå gång på gång vart värre och värre så satt jag där och tänkte tanken på att faktiskt avsluta mitt liv... 
Jag vet det är tunga ord jag skriver men som sagt inget jag har tankarna på nu, så ingen panik!

Jag är idag glad att jag kämpade vidare och inte gjorde som många andra ungdomar.. Får väl kanske tacka min lyckliga stjärna för att inte ge upp mig.. Idag har jag ett liv som visserligen hade kunnat vara bättre, men det blir väl vad man gör det till?  Ibland undrar jag verkligen hur otroligrt mycket man ska behöva gå igenom innan man får tiden att vara lycklig.. Jag själv anser att jag har gått igenom en förbannat tung period och jag hoppas verkligen att jag slipper uppleva den igen! Nu mina hjärtan ska jag ta och bjussa på ett riktigt inlägg utan uppgifter;)

Ser ni livsglädjen?